We would always be together!
rubriken..
ah
jag känner att ju närmare skolan jag kommer ju mer ångest får jag
å du vet varför!
ett helt jävla år utan dig
fattar inte hur jag ska överleva
alla raster, alla bråk med lärarna, alla prov, alla redovisnnar, alla inlämningar, allt kommer att vara utan dig
vi lovade varandra att detta skulle bli ett bra år, vi skulle bars skita i allt å bara tänka på oss själva
se framåt och bara
plugga plugga plugga!
och få så grymma betyg!
hur ska jag kunna göra det utan dig?
alla grejer vi ska göra i skolan 2 och 2, vem ska jag vara med?
vem ska jag berätta allt för
vem ska ja komma till på morgonen när jag mår skit
hur ska jag tänka på morgonen när ja inte orkar gå upp
alltid annars har jag tänkt att jag kommer få träffa dig så det är lugnt
men nu?
jag kommer bli så ensam
men jag vet att det var inte så här du ville ha det!
men hur kunde allt bli så fel..
gjorde jag ngt fel?
skulle jag varit annorlunda?
ah jag vet inte,
det är bara du som vet
jag önskade verkligen att du hade pratat med mig, å berättade att det var så här jobbigt
jag hade ingen aning jag trodde verkligen att du mådde bra, men det gjorde du tydligen inte
vrf pratde du inte med mig?
jag kunde gjort allt bättre
jag vet det!
sen när vi har gått klart 9:an så börjar vi gymnasiet å då kommer vi troligtvis inte gå samma linje
känns inte som det iaf...
jag trodde att det bara skulle vara ett år
men nu när jag tänker efter det kommer bli minst 4!
asså vafan
4 jävla år!
ussh, det skulle inte bli så här
eller hur?!?
vi skulle alltid vara tillsammans
inget skulle skilja oss åt
men tydligen blev det så
och vilka gjorde så att det blev så
joo våra kompisar
kommer du i håg, vi var alltid i grupper några var alltid tillsammans och några blev alltid utanför
men vi kämpade allihoppa
alltså alla 5!
å det blev bra ett tag
vi skrattade tillsammans
jag kände mig som 4 år i gen
att man aldrig kunde lämna sina bästa kläder ungefär
det var samma sak nu fast kompisar
jag kände verkligen att vi skulle klara det här
tiden gick..
och en efter en gled i sär
å det blev 2 stycken kvar
det var du och jag
och vi lovade att vi skulle vara tillsammans
när ja åkte bort i en vecka, så saknae jag dej så enormt mkt
å det var ändå jag som var borta,d et var du som var i skolan å slet!
medans jag låg vid havet å steekte
när ja kom hem, guud va lycklig jag var,
vi bara sprang mot varandra å kramades
kommer du i håg känslan
att sakna ngn så mkt å så äntligen få träffa den
du sa till mig att du aldrig skulle klara den veckan utan mig
å bbi jag är stolt över dig!
and do you know what?
YOU DID IT!
du klarade det, du klarade att sakna mig du klarade alla idioter runt omkring dig, samtidigt som du var rädd och dessutom du klarade av skolarbetet!
när ja tänker på att du klarade dig en vecka utan mig så kanske jag också kommer kunna klara mig i en vecka
men tänk nu det är för fan ett helt år!
om inte mer..
men det är iaf ett år på marieberg!
jag hoppas att den här texten har gett dig lite
kanske fått dig att inse något
vet inte vad det skulle vara men..
men du har gjort ditt beslut
å det får stå för dig
och tro inte att jag inte vill att du ska vara lycklig
för självklart vill jag det!
jag vill att du ska kämpa, jag vill att det ska gå bra för dig, att dina betyg ska vara på topp ;)
och att du ska sopa banan av allt och alla!
men en sak picc
jag kommer alltid att älska dig!
vad som än händer!
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
♥
Jag Älskar dej Giovanna Piccoliori!
okej. jag försöker hålla tårarna tillbax. Och jag vet! jag vet så väl att det kommer bli tufft. inte minst för mig utan för dig också. mest för dig. För den veckan utan dig när allt va skit. Den veckan var som ett år för mig. Och ett år för dig kommer kännas som en evighet. Jag vill verkligen inte detta. Men det känns som den ända utvägen. Men jag ville inte lämna dig! absolut inte och det vet du. Jag får så himla dåligt samvete. Allt vi sa. att vi skulle klara det. "sopa banan och få toppen betyg". Visa vad vi går för och skit i alla bara fokusera på skolan. Vi skulle bli bäst. Visa att vi har vunnit.
nu droppar tårarna. Rinner tårarna.
du gjorde inget fel. jag gjorde inget fel. DU vet vem som gjorde fel! och det var fel. jätte fel.
det är du och jag som vi sa. vi passar jenkis. jag kommer inte passa in i min nya skola. PÅ GYMPAN? fattar du vad pinsamt. och jag som suger på det.
"det var du som var i skolan och slet medans jag låg och skteekte" - det känns så, fast tvärtom denna gång. Även om du kanske kommer få bra stunder, vilket jag hoppas på. Känns det som jag har flytt från allt och lämnat dig kvar. det är hemskt vad dålig människa jag är. Mot min så otroligt nära vän. Att jag bara kan lämna dig såhär.
fy fan! fy fan asså.
Picc!!:((
jag vet vrf du gjorde dt här och jag VET att du nt jgorde dt för att såra mig och jag är inte sur på dig, det vet du!
men fattar du lixom
allt vi sa allt vi gjorde tsm, kommer ja göra själv nu!
kan inte få in dt riktigt, VILL nt få in dt vill aldrig få in dt i mitt huvud att våra "kompisar" gjorde så här mot oss ::((
tårarna bara rinner å rinner, går inte stoppa dt!
å jag vill verkligen nt att du ska ha dåligt samvete, även om ja fattar vrf du har dt, dt skulle jag också gjort om ja var i dina kläder
men du har gjort ditt val nu
å jag joppas att allat kommer bli bra
du och jag ska ha toppen betyg vi ska sopa banan!
å allt dt här kan vi göra på avstånd i från varandra om vi bara vill!
